Count Peter Brahe, Sr.

https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=18053&forceOrdi...

https://en.wikipedia.org/wiki/Per_Brahe_the_Elder

http://www.adelsvapen.com/genealogi/Brahe_nr_1#TAB_3

https://sv.wikipedia.org/wiki/Per_Brahe_den_%C3%A4ldre

http://runeberg.org/anrep/1/0294.html

https://www.wikitree.com/wiki/Brahe-15

Sveriges första greve! (Sveriges första!). Ärvde Rydboholm av sin mor, som ärvt det efter sin far. Per Brahe dubbades till greve av Erik XIV vid hans kröning år 1551. År 1540 förlänades han Gudhems kloster av Gustav Vasa, Under senare delen av 1500-talet förlänades han Norra Ljusterö. Gift år 1549 på Gripsholm, med Beata Gustavsdotter Stenbock.

Per Brahe d ä, född 1520, död 1590 i Sundby, Södermanland, greve och riksråd. Son till Joakim Brahe och Margareta Eriksdotter (Vasa) (syster till Gustav Vasa). Gift år 1549 på Gripsholm, med Beata Gustavsdotter Stenbock (1533—1583).

Råkade komma för sent till Riksdagen i Uppsala 1567 och undgick därmed att mördas av Erik XIV tillsammans med gräddan av den svenska högadeln. Se Sturemorden.

   * Ärvde Rydboholms slott av sin mor, som i sin tur ärvt det efter sin far.

* År 1540 förlänades han Gudhems kloster av Gustav Vasa, under senare delen av 1500-talet förlänades han Norra Ljusterö.
* Per Brahe dubbades till greve av Erik XIV vid dennes kröning år 1561.

Per Brahe, greve till Visingsborg, friherre till Rydboholm och Lindholmen. Riksdrots. Född på Lindholmen i Uppland 1520; son av riksrådet Joakim Brahe och Margareta Eriksdotter Vasa, Gustaf I:s syster.

När hans fader fallit ett offer i Stockholms blodbad, blef den unge Per Brahe med sin moder bortförd i fångenskap till Danmark och då hon andra gången lämnade riket, därför att hennes senare man, grefven af Hoya, fallit i konung Gustafs onåd, följde han åter sin moder. Efter idkade studier i Tyskland hemkallades han 1534 av sin morbroder, konungen, och utnämndes 1540 till ståthållare på Stockholms slott samt upphöjdes, på grund af sin börd och släktskap med konungahuset, endast tjugufyra år gammal, till riksråd. År 1561 »öfverste sekrete råd och rikshofmästare» erhöll han, vid konung Eriks kröning s. å., greflig värdighet med Visingsö till grefskap, som sedan ökades med besittningar på fasta landet. Han användes af Erik i några militära värv, men visade häri föga skicklighet, ehuru han i dem, som i allt annat, städse ådagalade ett ädelt sinne. Då konungens sinnessjukdom efter Sturarnas mord tagit så öfverhand, att han själv icke kunde sköta rikets styrelse, handhades denna av Brahe och Sten Leijonhufvud. Hade Per Brahe haft det begär efter kronan, som några påstått, skulle han svårligen funnit ett mera passande tillfälle att rycka henne till sig, än just då, men först sedan hertigarna höjt upprorsfanan och Katarina Månsdotters kröning till svensk drottning sårat de högättades stolthet, slöt sig Per Brahe till hertigarna. Efter Eriks avsättning blev han af Johan upphöjd till riksdrots och ståthållare öfver Norrland, varförutom han återfick sitt första ämbete, ståthållarskapet öfver Stockholms slott. Icke desto mindre föll han sedan i Johans onåd, misstänkt för aristokratiska stämplingar. Att han, liksom den övriga högadeln, ansag ståndets makt kringskuren, röjer sig tydligt i hans Oeconomia eller hussholdz-book för ungt adelsfolck, som sammanskrevs 1585, men först trycktes 1677. Han jämför däri sin tid med den, som föregick Gustaf Vasas, och kommer därvid till en slutsats, som i den gamle aristokratens mun antager formen af en klagan öfver det som var, och en längtan efter de gamla goda tiderna under Kalmarunionen. Död på Sundby sätesgård i Öja socken i Södermanland d. 1 sept. 1590.

Gift 1549-03-10 med friherrinnan Beata Stenbock, dotter av riksmarsken Gustaf Olofsson Stenbock nr 12 och Brita Eriksdotter Leijonhufvud nr 26 och syster till Gustaf I:s drottning Katarina Stenbock.

Barn:

Joakim, född 1550-07-13 Torpa, död 1567-04-00 på Husön, av våda ihjälskjuten av sin morbroder, friherre Sten Stenbock.

Erik, född 1552. Riksråd och överståthållare. Se Tab. 4.

Margareta, född 1553 på Rydboholm, död 1553 på Rydboholm, 14 dagar gammal.

Cecilia, född 1554 på Lindholmen, död på Lindholmen 8 dagar gammal.

Ebba, född 1555-04-22 på Torpa, död 1635-05-08 Valstanäs och begraven 1635-07-18 i Öja kyrka , Södermanlands län. Gift 1578-10-12 i Stockholm i änkedrottningens hus vid Svartmunkekyrkan med rikskansleren Erik Sparre (Sparre af Rossvik nr 7).

Catharina, född 1556-08-18 i Stockholm, död 1596-09-12 Strömsholm. Gift 1590-03-01 på Strömsholm med hertig Carls furstliga råd Christoffer Schenck (friherrliga ätten Schenck nr 5).

Gustaf, greve till Visingsborg, friherre till Sundholmen i Äspereds socken, Älvsborgs län, herre till Borkholm i Estland. Riksråd. Född d. 8 mars 1558. Var år 1593 Sigismunds legat i Sverige och fick av konungen i uppdrag att biträda sin broder Erik som ståthållare i Stockholm. Men då denne efter några månader skildes från sin befattning, lämnade Gustaf Brahe Sverige och begav sig till Polen. Under Sigismunds härtåg mot hertig Carl hade han fått befallning att fängsla alla dem av hertigens anhängare han kunde överkomma, och när konungen efter Stångebro slag vände åter från Sverige, lämnade han för alltid landet. I historien har han mest blivit känd för sitt förhållande till Johan I1I:s dotter, prinsessan Anna. Uppfostrade tillsammans, hade de för varandra fattat en varm tillgivenhet, som ytterligare närdes genom hemliga möten hos hans syster, Ebba Sparre. Rykten, förklenliga för prinsessans ära, kommo därigenom i omlopp, och hertig Carl skonade härvid sin brorsdotter kanske minst af alla. Gustaf Brahe anhöll hos Sigismund 1589 om prinsessans hand och konungens svar var åtminstone icke nekande; det oaktadt gick giftermålet aldrig i fullbordan. I Sigismunds tjänst steg han till fältmarskalk och dog i Danzig d. 10 jan. 1615. Han hade med fröken Anna Reibnitz en son Johan Gustafsson, adlad Örnevinge nr 352.

Margareta, född 1559-07-02 på Sundholmen. Hovmästarinna hos prinsessan Anna 1591 och följde henne till Polen, men återvände till Sverige och erhöll 1630-03-06 restitution på alla sina gods. Död 1638-04-26 Lundarp och begraven 1639-02-24 i Visingsö kyrka. Gift 1587-07-27 med sin systers svåger, ståthållaren Johan Sparre (Sparre af Rossvik nr 7).

Anna, född 1562-08-08 på Rydboholm, död 1565.

Magnus, född 1564. Riksdrots. Död 1633. Se Tab. 5.

Johan, född 1566-08-13 på Visingsborg, död på Visingsborg 1566-08-13.

Sigrid. född 1568-04-24 på Rydboholm, död 1617-03-00 i Danzig. (At (L).) Gift 1595-03-19 Stegeborg med amiralen friherre Johan Gyllenstierna (Gyllenstierna af Lundholm nr 3).

Abraham, född 1569. Riksråd. Död 1630. Se Tab. 6.

Pehr Brahe dä till Rydboholm

Greve Nr 1.

riksdrots

http://sv.wikipedia.org/wiki/Per_Brahe_dä

http://www.slottsguiden.info/slottdetalj.asp?id=186

http://sv.wikipedia.org/wiki/Per_Brahe_d.ä.

http://wadbring.com/historia/sidor/brahehus.htm

Konung Gustaf I:s systerson, Per Brahe, var icke årsgammal, då hans fader, Joachim Brahe, föll för Kristians bödelssvärd och modren, Margareta Wasa, bortfördes i fångenskap till Blå Tornet i Köpenhamn.

Den späda sonen delade med henne den fångenskap, där Gustaf Wasas moder och tvenne systrar omkommo av elände. Sedan Margareta, jämte sin son, blivit frigiven och återkommit till fäderneslandet, där Gustaf imedlertid blivit konung, förmälde han sin syster med greve Johan af Hoja. Denne förde sin grevinna och sin styvson till de förläningar, han i Finland erhållit av svågern. Då grevens förrädiska stämplingar upptäcktes, flyktade han för konungens hämnd till Livland och Tyskland.

Koung Gustaf inbjöd sin syster och hennes barn att återkomma till Sverige till deras fädernearv. Sedan Per Brahe i Tyskland fulländat sina studier, återkom han till Sverige och tillvann sig sin kunglige morbroders höga ynnest och förtroende. Gustaf utnämnde honom till riksråd och uppdrog honom de viktigaste ämbeten. Under dackefejden anförde han en del av hären, som utsändes för att dämpa detta uppror. Vid konung Gustafs hov vistades han gärna, och det är han, som har lämnat den bästa skildringen av levnadssättet därstädes, av tidens hovseder och den store konungens personlighet, i de anteckningar, han skrivit.

Konung Erik XIV utnämnde honom vid sin kröning till greve och skänkte honom Wisingsö till grevskap. Han fick det uppdraget av denne konung att framföra hans frieri till den sköna drottning Maria Stuart i Skottland. Efter hemkomsten förde han dels befäl i Danska kriget, varvid han flera gånger vann drabbningar och visade utmärkt tapperhet, särdeles vid Bohus, och dels utförde beskickningar till Rostock och Polen.

Då konung Johan III uppträdde på tronen, utnämndes Brahe till riksdrots. Under denna oroliga regering bibehöll den lärde och kloke greven sitt anseende, ehuru han slutligen, då Johan misshällighet med rådet alltmera utvecklade sig, föll i konungens onåd. Samtida skrifter beskylla väl Per Brahe för en viss benägenhet för den katolska läran; men han övergav aldrig offentligen den Lutherska, ehuru hans söner avföllo. Han hade så stort anseende, att man till och med trodde honom hysa några anspråk på kronan, i fall den skulle blivit ryckt från Wasa-släkten.

Även genom sitt giftermål hade greve Per kommit tronen närmare. Han blev nämligen förmäld med Beata Stenbock, vars syster trenne år därefter bar Sveriges drottning-krona.

Misshälligheten med konung Johan blev så stor, att greve Per drog sig undan det offentliga livet och vistades på sin gård Sundby vid Hjälmaren, där han avled. Han hade i ett testamente, vari han för övrigt fördelade sina egendomar emellan sina barn och anhöriga, förordnat åt sig själv "en ärlig och slätt och ödmjuklig jordefärd och begravning, utan allt prång, uti Ryds kyrka". Men den förbittrade konung Johan förbjöd hans begravning. Länge stod liket obegravet, till dess den ädla drottning Gunilla Bjelke, på eget bevåg, tog biskopen av Västerås med sig och lät i sin närvaro begravningen förrättas med tillbörlig ståt, i den kyrka, som den avlidne föreskrivit. Oaktat sitt bittra lynne, lät likväl konung Johan sin gemåls egenmäktiga tilltag förbliva ostraffat.

Utom sin andel i Rasmus Ludvigssons krönika om konung Gustaf, har greve Per Brahe också författat en "Oeconomia eller Hushållsbok för ungt adelsfolk", varuti tidens patriarkaliska seder avmåla sig, men därjämte ett herremannasinne, vilket utvisar, att greven kände sig bördig av en av rikets mest upphöjda släkter, och att han satte högt värde på sitt stånd och dess rättigheter.

Han blev ståthållare på Stockholms slott 1536. Riksråd och riddare 1544. Greve 1561. Riksdrots 1569.

Per Brahe föddes år 1520 på Lindholmen i Uppland som son till riksrådet Joakim Brahe och Margareta Eriksdotter Vasa (syster till Gustav Vasa). Hans morbror var med andra ord Gustav Vasa 

Riksdrotsen Greve Pehr Brahe dä. räknas som den fönämsta Greven genom tiderna. Han ägde stora landområden i Sverige och massor av hemman och gårdar. Han ägde och bodde på Rydboholm vid Ö.Ryds kyrka, beläget utmed vägen till Vaxholm.

I Ö.Ryds k:a har Braheätten sitt vilorum, och då den siste med namnet Brahe dog på 1940-talet låstes gravkoret och nyckeln kastades i sjön av Biskop Natan Söderblom.

Brahehus utmed E 4:an vid Gränna känner alla till, det byggdes en gång av Pehr Brahe dy. som var son till Pehr Brahe dä. Visingsborgs slott (i dag ruin) på Visingsö började byggas av Pehr Brahe dä. och fullföljdes av sönerna Pehr och Magnus.

Per Brahe, som tillhörde Gustav I:s främsta medhjälpare och användes av Erik XIV och Johan III i egenskap av militär och diplomat, fick 1562 Visingsö till grevskap.

I samband med Erik XIV:s kröning blev han greve och stamfar till Sveriges första grevliga ätt. Erik utnämnde Per Brahe till överste hovmästare och sände honom bl.a. till Skottland för att å kungens vägnar fria till Maria Stuart.

Per Brahe skrev bl a en fortsättning på Peder Svarts krönika om Gustav Vasa (utgiven 1896-97).

Per Brahe blev som barn tillsammans med sin mor bortförd i dansk fångenskap efter Stockholms blodbad. Han följde även med henne när hon 1534 flydde till Tyskland tillsammans med sin man i andra giftet, greven Johan av Hoya, sedan han fallit i kungens onåd[1]. Han ärvde Rydboholms slott och Lindholmens gård av sin mor då hon dog 1537 och inkallades då till Stockholm av Gustav Vasa, medan hans halvbröder blev kvar i Tyskland[2]. Redan 1539 utnämndes han till kammarråd och en av ståthållarna på Stockholms slott. År 1540 förlänades han Gudhems kloster av Gustav Vasa, under senare delen av 1500-talet förlänades han Norra Ljusterö.

Brahe utmärkte sig under Dackefejden, fick plats i riksrådet 1544 och omtalas redan 1546 såsom riddare. Han var mycket uppskattad av Gustav Vasa och han fick ett flertal viktiga uppdrag. När Erik XIV blivit kung verkade han för att begränsa hertigarna Johan och Karls makt. Han bidrog till att Arboga artiklar antogs 1561. Samma år dubbades han till greve av Erik XIV vid dennes kröning och 1562 fick han nästan hela Visingsö som grevskap.

Under Erik XIV:s regeringstid ingick Brahe i utländska beskickningar, såsom till Skottland 1562 och till Polen 1564. Han deltog i nordiska sjuårskriget, och förde befälet vid belägringarna av Älvsborg och Bohus fästning 1565, men varken hans värdighet som greve och överste hovmästare eller hans släktskap med kungen skyddade honom från kritik från denne. Efter Sturemorden 1567 sköttes riksstyrelsen under Erik XIV:s sinnessjukdom främst av Sten Eriksson Leijonhufvud och Per Brahe. Vid Daniel Rantzaus anfall 1567 utsågs han till rådgivare åt fältöversten Hogenskild Bielke.

Försiktigtvis anslöt sig Per Brahe inte till hertigarnas uppror förrän 1568 då utsikterna till framgång verkade säkra. 1569 förstorades hans grevskap betydligt av Johan III och han utnämndes samma år till riksdrots. Liksom de flesta adelsmän stod han i spänt förhållande till hertig Karl, delvis på grund av att hertigen låg i arvstvister med honom. I religiöst hänseende tycks han under en tid ha varit vacklande. Jesuiterna hade stora förhoppningar om att omvända honom. Han biktade sig för de katolska prästerna och mottog nattvarden av dem men i hans testamente finns inga katolska tendenser. Trots att han var nära knuten till kungahuset förlorade han, liksom många av de andra riksråden, Johan III:s förtroende 1589 och blev av med drotsämbetet. Han dog 1590 och är begravd i Östra Ryds kyrka.[3]

Per Brahe efterlämnade material till en fortsättning på Peder Swarts krönika, som utgavs av Otto Ahnfelt 1896-1897. Han författade även Oeconomia eller Huuszholdzbook, för ungt adelsfolck (tryckt först 1677, nytryck 1920), samt en religiös skrift.[2]

Källor:

1.^ Starbäck, Sveriges historia, band 8, s 352-353

2.^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1939

3.^ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 28

4.^ Den introducerade svenska adelns ättartavlor utgivna av Gustaf Elgenstierna band I (Stockholm 1925) sid.555-556

5.^ ej död 1617 enligt en rättelse i ättartavlorna

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Brahe, Per d.ä., 1904–1926.

Per Brahe d. ä., f. 1520 på Lindholm (i Södermanland?), d 1 sept. 1590 på Stora Sundby och begravd jämte sin hustru i Östra Ryds kyrka i Stockholms län.

Barn: 1 Joakim f. 1549 13 juli 2 Eric Brahe, f. 1552

1549, den 13 juli, föddes B: s första barn, sonen Joakim. Den 7 mars 1552 kallades B. till rådssammankomst, såvitt det kunde gå för sig »för fru Beates svaghet skull». Den 4 sept. samma år föddes sonen Erik. Under de följande fyra åren kommo fyra döttrar till världen. Tillsammans fingo makarna tretton barn, av vilka fyra dogo vid späd ålder.

Föräldrar: Joakim Brahe och Margareta Eriksdotter Vasa. 

Studerade i Reval och Tyskland. Inkom ånyo till Sverige 1538; - kammarråd 1539; - överste mönsterherre 1542; deltog som sådan i Dackefejden; - riksråd före 22 aug. s. å.; - riddare efter 19 juli 1544 och före 26 jan. 1546; - deltog i mötet i Kalmar 1546 och i mötet i Älvsborg 1554; - styresman eller slottsloven på Stockholms slott vid flera tillfällen 1547—58; - greve 29 juni 1561; - överste hovmästare s. å.; legat till Skottland 1562 (instr. 16 apr.); - krigsöverste i Norge 1563; legat till Polen 1564 (instr. 30 maj);

- överste för svenska hären i Västergötland 11 mars 1565; avsatt 9 juni s. å.;

- jämte Hogenskild Bielke överbefälhavare för svenska hären i Östergötland 10 okt. 1568; -  riksdrots jan. 1569; -  lagman i Uppland s. å. (Braheska familjekrönikan); häradshövding i Vartofta härad 3 juli 1575; -  var ståthållare på Stockholms slott jämte Erik Sparre 1585—86 och kallar sig i sitt testamente »ståthållare uppå Stockholms slott uti staden och över Uppland och alle Nordlanden».

Gift 10 mars 1549 med Beata Stenbock, f. på 1530-talet, d 20 apr. 1583 på Rydboholm, dotter till Gustav Olsson Stenbock.

Pietari Brahe, vanhempi oli ruotsalainen kreivi ja drotsi.

Brahen äiti oli Ruotsin kuningas Kustaa Vaasan sisar. Brahe hoiti jo Kustaan hallituskaudella tärkeitä tehtäviä. Kuningas Eerik XIV antoi hänelle kreivin arvon vuonna 1561. Kuningas Juhana III nimitti Brahen valtakunnandrotsiksi vuonna 1569, mutta elämänsä loppupuolella hän joutui Juhanan epäsuosioon.

Brahe julkaisi teoksen Oeconomia eller Huuszholdz-book för ungt adels-folck, joka neuvoi aatelisnuorokaisten kasvattamisessa. Hän jatkoi Peder Svartin aloittamaa Kustaa Vaasan historiaa.

Brahen pojanpoika oli (se) Pietari Brahe (nuorempi).